1 Översikt

Trots de svåra globala förhållandena har ekonomin i euroområdet visat sig vara motståndskraftig. Real BNP ökade med 0,3 procent tredje kvartalet 2025, vilket var högre än förväntat i septemberprognoserna. Det följde på en volatil utveckling under årets första hälft, som följd av de högre amerikanska handelstullarna och därmed sammanhängande osäkerhet, samt på effekten av kraftiga fluktuationer i uppgifter från Irland. Inhemsk efterfrågan lär förbli den främsta drivkraften för tillväxt i euroområdet, med stöd av stigande reallöner och sysselsättning, i ett läge med motståndskraftiga arbetsmarknader med rekordlåg arbetslöshet. Ytterligare statliga utgifter för infrastruktur och försvar som aviserats i år, särskilt i Tyskland, tillsammans med förbättrade finansieringsförhållanden till följd av sänkningar av styrräntan sedan juni 2024, väntas också gynna den inhemska ekonomin. På den externa sidan kvarstår utmaningar när det gäller konkurrenskraften, däribland vissa av strukturell karaktär, men detta till trots väntas exporten öka nästa år. Denna förbättring tillskrivs en återhämtning i utländsk efterfrågan i ett läge med minskad handelspolitisk osäkerhet, trots att högre tullar gradvis fått allt större effekter. Den genomsnittliga reala BNP-tillväxten beräknas bli 1,4 procent 2025, 1,2 procent 2026, 1,4 procent 2027 och 1,4 procent 2028. Jämfört med prognoserna från september 2025 har BNP-tillväxten reviderats upp under hela prognosperioden, vilket beror på uppgifter som är bättre än förväntat, minskad handelspolitisk osäkerhet, starkare utländsk efterfrågan och lägre råvarupriser på energi^[1].

Inflationen beräknas minska från 2,1 procent 2025 till 1,9 procent 2026 och därefter till 1,8 procent 2027 för att därefter stiga till ECB:s medelfristiga mål på 2 procent 2028. Den förväntade nedgången i den totala inflationen (mätt genom det harmoniserade konsumentprisindexet, HIKP) i början av 2026 återspeglar en nedåtriktad baseffekt som härrör från energipriserna, medan inflationen i andra komponenter än energi bör fortsätta att sjunka under hela 2026. Energiinflationens bidrag till den totala inflationen väntas förbli dämpad fram till slutet av 2027, för att sedan öka markant 2028, då EU:s nya utsläppshandelssystem införs. Uppåteffekten på den totala inflationen förväntas bli 0,2 procentenheter. HIKP-inflationen exklusive energi väntas sjunka från 2,5 procent 2025 till 2,2 procent 2026 och till 2,0 procent 2027 och 2028. Livsmedelsinflationen beräknas sjunka betydligt när effekterna av tidigare prisökningar på globala livsmedelsråvaror och negativa väderförhållanden under sommaren avtar, och den beräknas stabiliseras på något över 2 procent från och med slutet av 2026. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel beräknas lätta från 2,4 procent 2025 till 2,0 procent 2028 när tjänsteinflationen sjunker i takt med att trycket på arbetskostnaderna minskar och eurons tidigare appreciering genom prissättningskedjan dämpar varuinflationen. Löneökningarna bör fortsätta att avta under 2026, innan de stabiliseras på omkring 3 procent, med stöd av en motståndskraftig arbetsmarknad och en produktivitetstillväxt strax under 1 procent. Även ökningen av enhetsarbetskostnaderna väntas avta även om effekten på inflationen delvis torde uppvägas av en gradvis återhämtning av vinstmarginalerna under prognosperioden. Jämfört med prognoserna från september 2025 har utsikterna för den totala HIKP-inflationen reviderats upp med 0,2 procentenheter för 2026, vilket återspeglar nya överraskande data för HIKP-inflationen och löneutvecklingen, varav det senare har lett till en märkbar upprevidering av löneutsikterna. Prognosen för HIKP-inflationen har reviderats ned något för 2027 till följd av ett förmodat lägre bidrag från energiinflationen, eftersom införandet av det nya nu utsläppshandelssystemet väntas skjutas upp från 2027 till 2028, även om detta bidrag delvis anses uppvägas av en starkare tjänsteinflation.

2 Omvärlden

Den globala ekonomin har visat sig vara motståndskraftig i år trots problem med tullar^[2],[3]. Lägre tullar mellan USA och Kina och mindre handelspolitisk osäkerhet har tillsammans med oljepriser som är lägre och finansieringsvillkor som är bättre än vad de förutsågs bli i prognoserna september 2025, har viss positiv effekt på den globala ekonomin. Dessa faktorer har tillsammans med överraskande positiva siffror från de största ekonomierna lett till att man tror att tillväxten kommer att vara något bättre och inflationen något lägre i den globala ekonomin i år och 2026.

Även om de globala tillväxtutsikterna har reviderats upp något jämfört med tidigare framtidsbedömningar förblir de dämpade i förhållande till genomsnittet före pandemin. Den globala reala BNP-tillväxten förväntas ligga på 3,5 procent 2025 och gradvis sjunka till 3,3 procent 2026 för att därefter ligga kvar på denna nivå 2027 och 2028 (tabell 2). Upprevideringen av utsikterna för global tillväxt beror till stor del på bättre tillväxtutsikter för USA och Kina. Förutom lägre tullar beror den blygsamma upprevideringen av tillväxtutsikterna för USA på att den inhemska efterfrågan är mer motståndskraftig än man tidigare trodde att den skulle vara. På kort sikt förväntas den hållas uppe av positiva förmögenhetseffekter som beror på den senaste tidens utveckling på aktiekurserna och allmänna antaganden om större offentliga satsningar. Även för Kina har tillväxtprognoserna reviderats upp något för i år och 2026 eftersom exporten är starkare än man tidigare beräknat och den finanspolitiska stimulansen större.

Inflationen mätt genom konsumentprisindex i de större utvecklade ekonomierna och tillväxtekonomierna förväntas gradvis avta men något fortare än man förutsåg i septemberprognoserna^[4]. Den förväntas ligga på 3,1 procent 2025 och minska till 2,8 procent 2026 och 2,5 procent 2027, följt av en liten ökning till 2,6 procent 2028. Det innebär att KPI förväntas gå ned något snabbare i år och nästa år än man tidigare trodde på grund av att inflationen i de mest utvecklade ekonomierna är lägre än tidigare beräknat. Nedrevideringen beror även på lägre tullar mellan USA och Kina, liksom på att tullarna har något mindre påverkan på inflationen i USA än man tidigare trodde att den skulle ha. Dessutom förklarar den svagare inhemska efterfrågan i Kina att konsumentprisinflationen går upp mer gradvis under prognosperioden än tidigare förväntat.

Den globala importtillväxten förväntas förbli motståndskraftig i år men förväntas sakta in nästa år. Den förväntas ligga på 4,4 procent 2025, till stor del på grund av stark importtillväxt första halvåret i år, varpå den går ned till 2,0 procent 2026 till följd av de negativa effekterna av tullar. Importen globalt förväntas därefter återhämta sig och ligga på 3,1 procent både 2027 och 2028. Utsikterna för den globala importen har reviderats upp betydligt för i år och nästa år jämfört med septemberprognoserna, medan prognoserna för 2027 är desamma. Upprevideringen av importtillväxten beror på överraskande positiva siffror för andra kvartalet 2025, främst i tillväxtekonomier, samt, i mindre utsträckning, på att USA och Kina kom överens om lägre tullar på handeln mellan länderna i början av november 2025. De överraskande positiva siffrorna beror främst på två faktorer. För det första blev importen i länderna i Sydostasien, liksom i EU-medlemsstaterna som inte ingår i euroområdet, högre än förväntat. Samtidigt går exporten förvånansvärt bra, vilket tyder på att flera av dessa länder, särskilt i Sydostasien, tjänar på omstruktureringen i de globala handelsförbindelserna. Denna omstrukturering är resultatet av de högre amerikanska tullarna och innebär att Kina nu har styrt om sin export till dessa länder i stället, liksom av robust handel med teknikprodukter kopplade till investeringar i artificiell intelligens. För det andra översteg importen i Egypten, Indien och Turkiet avsevärt förväntningarna även om det för dessa länder inte verkar finnas någon tydlig koppling mellan den ökade importen och den omstyrda kinesiska exporten.

Utsikterna för den utländska efterfrågan på export från euroområdet har reviderats upp jämfört med tidigare framtidsbedömningar. Ökningen i utländsk efterfrågan på export från euroområdet väntas ligga på 3,8 procent 2025, för att därefter minska till 1,9 procent 2026, på grund av svagare tillväxt i den globala handeln, innan den återhämtar sig till 3,1 procent 2027 och 3,0 procent 2028. Upprevideringen för i år beror, precis som för den globala importen, på siffror för andra kvartalet som visar att nedgången i utländsk efterfrågan på export från euroområdet inte har varit så stor som man tidigare förväntade sig.

Exportpriserna som euroområdets konkurrenter tar ut beräknas öka i en takt som ligger under det historiska genomsnittet och har reviderats ned jämfört med septemberprognoserna. Exportpriserna som euroområdets konkurrenter tar ut (anges på årsbasis och i nationella valutor) väntas öka med 1,1 procent 2025, 1,6 procent 2026 och 2,0 procent 2027 och 2028. Det är lägre än det historiska genomsnittet på 2,6 procent under perioden 2000–2019, eftersom den kinesiska exportprisinflationen beräknas vara fortsatt negativ fram till slutet av 2026. Jämfört med de tidigare framtidsbedömningarna har konkurrenternas exportpriser reviderats ned för hela prognosperioden, vilket beror på att exportprisinflationen i utvecklade ekonomier, inklusive USA och flera EU-länder utanför euroområdet och, i mindre utsträckning, Kina, förväntas vara lägre.

3 Realekonomin

Den ekonomiska aktiviteten i euroområdet ökade med 0,3 procent tredje kvartalet 2025, vilket var mycket mer än man hade förväntat sig i septemberprognoserna (0,0 procent). Det var dock mer i linje med förväntningarna när man justerade för volatilitet i siffrorna för Irland (diagram 1). Att effekterna av den tidigareläggning av export som ledde till kraftigt högre BNP i Irland första kvartalet 2025 skulle avta snabbt var väntat, men BNP krympte dock mycket mindre än förväntat tredje kvartalet, vilket förklarar mycket av den förvånansvärda BNP-tillväxten i euroområdet (diagram 1, panel c). Om man använder så kallad modifierad inhemsk efterfrågan i stället för BNP för Irland när man mäter euroområdets BNP förefaller tillväxten ändå ha varit 0,3 procent tredje kvartalet 2025^[7]. Med detta mått mätt var utfallet endast något bättre än i septemberprognoserna (0,2 procent). Tjänstesektorn fortsatte att expandera på grund av stabil turism och en uppgång för digitala tjänster. Aktiviteten i industrisektorn förblev däremot dämpad tredje kvartalet på grund av högre tullar, fortsatt stor osäkerhet och en starkare euro. Samtidigt fortsatte konsumenternas efterfrågan på varor och tjänster att återhämta sig som en följd av högre realinkomster på motståndskraftiga arbetsmarknader.

Den reala BNP:n förväntas öka måttligt fjärde kvartalet med fortsatt stora skillnader mellan olika sektorer. Inköpschefsindexet (PMI) låg på 52,8 i november, vilket kan tyda på att tillväxten håller på att ta fart^[8]. Inköpschefsindex för tjänstesektorn ökade ännu mer, vilket bekräftar att det är tjänstesektorn som får tillväxten att öka. Inköpschefsindex för tillverkningsindustrin minskade däremot. Den låg precis över tröskeln, vilket tyder på att det inte har skett någon förändring. Europeiska kommissionens indikator för ekonomisk optimism steg ytterligare i november och nådde sin högsta nivå sedan april 2023. Överlag tyder enkätresultat på måttlig tillväxt fjärde kvartalet 2025. Den förväntade skarpa minskningen av BNP-tillväxten i Irland fjärde kvartalet 2025 anses dock minska euroområdets tillväxt med runt 0,1 procentenheter, vilket tyder på en mindre nedgång i euroområdets BNP-tillväxt till 0,2 procent fjärde kvartalet (diagram 1, panel c). Vissa av de dämpande effekterna orsakade av osäkerhet kring tullar och handelspolitik bör börja avta, varpå euroområdets tillväxt förväntas ta fart igen första kvartalet 2026 och återgå till 0,3 procent. Tillväxten förväntas bli 1,4 procent för 2025, till stor del beroende på händelser som har skett under året, även om händelser som inträffade 2024 också anses påverka.

Diagram 1

Euroområdets reala BNP

a) Real BNP-tillväxt	b) Real BNP-nivå
(procentuella förändringar på kvartalsbasis, säsongs- och kalenderjusterade kvartalsuppgifter)	(kedjeindexerade volymer, index 2020 = 100)

c) Euroområdets reala BNP-tillväxt – Irlands påverkan

(procentuella förändringar på kvartalsbasis och i procentenheter, säsongs- och kalenderjusterade kvartalsuppgifter)

Den reala BNP-tillväxten per år beräknas ligga på i genomsnitt 1,3 procent under prognosperioden med stöd från stigande reala disponibla inkomster, minskande osäkerhet, stabil utländsk efterfrågan samt finanspolitiska stimulansåtgärder relaterade till försvar och infrastruktur. Den finanspolitiska stimulansen, som det främst är Tyskland som står för, bör leda till ökad BNP på medellång sikt. Sammanlagt beräknas den öka tillväxten med 0,5 procent fram till 2028, varav den största effekten förväntas ses 2026–2027 (diagram 2)^[9]. Den reala BNP-tillväxten förväntas minska något från 1,4 procent 2025 till 1,2 procent 2026 på grund av mindre överhängseffekter 2026 i och med att tillväxten förväntas vara något mer måttlig andra halvåret 2025. På grund av större överhängseffekter förväntas den reala BNP-tillväxten per år därefter öka och stabilisera sig på 1,4 procent 2027–2028, då effekterna från föregående och innevarande år förväntas vara mer eller mindre desamma båda åren. Om man räknar med modifierad inhemsk efterfrågan på Irland i stället för BNP bedöms den reala BNP-tillväxten i euroområdet stiga mer gradvis och öka från 1,0 procent 2025 till 1,1 procent 2026 och till 1,3 procent både 2027 och 2028.

Diagram 2

Effekterna av försvars- och infrastruktursatsningar som tillkännagetts sedan marsprognoserna 2025 på prognoserna för real BNP

(procentenheter)

Effekten av styrräntesänkningarna sedan juni 2024 antas gradvis bli större än de eftersläpande effekterna av de tidigare åtstramningarna, vilket bör leda till tillväxtökningar. De tidigare penningpolitiska åtstramningarnas negativa effekt på tillväxten verkar nu till största delen ha klingat av. Utifrån marknadens förväntningar på den framtida räntebanan så som de såg ut vid stoppdatumet för framtidsbedömningarna förväntas små positiva effekter från de efterföljande lättnaderna kunna ses 2027–2028. Det råder dock betydande osäkerhet kring hur dessa effekter ska bedömas i siffror.

Den reala BNP-tillväxten bör fortsätta att öka på grund av inhemsk efterfrågan, och nettoexportens negativa bidrag bör gå ned till noll 2027–2028. Ur ett utgiftsperspektiv (diagram 3, panel a) beräknas den privata konsumtionen öka kraftigt under hela prognosperioden, vilket ger det största bidraget till den reala BNP-tillväxten. Hushållens konsumtion förväntas öka i och med att de får bättre köpkraft som en följd av stadigt ökande löner och ökande sysselsättning samtidigt med fortsatt motståndskraft på arbetsmarknaden. Dessutom bör investeringarna öka mer än BNP under hela prognosperioden. Privata investeringar förväntas kompensera för de offentliga investeringarna 2027–2028 som kommer att minska när finansieringen från Next Generation EU-programmet (NGEU) upphör. Investeringarna bör öka under prognosperioden när osäkerheten blir mindre, satsningarna på försvar och infrastruktur högre och lönsamheten större och på grund av att efterfrågan går upp igen när konjunkturen svänger. Däremot förväntas exporttillväxten förbli dämpad trots ökad utländsk efterfrågan, vilket beror på att euroområdets ihållande problem med konkurrenskraften, de amerikanska tullarna och den tidigare eurokursförstärkningen hämmar exportutvecklingen. Detta leder sannolikt till att euroområdet fortsätter att förlora exportmarknadsandelar. Därmed förväntas även nettoexporten bidra negativt till den reala BNP-tillväxten 2025 och 2026, då importen ökar mer än exporten. Dessa negativa bidrag anses dock delvis vägas upp av positiva bidrag från lagerförändringar 2025.

Diagram 3

Euroområdets reala BNP-tillväxt, uppdelat i de främsta utgiftskomponenterna

a) Prognoser december 2025	b) Revideringar jämfört med prognoserna i september 2025
(årliga bidrag i procent och procentenheter)	(bidrag i procent och procentenheter)

Jämfört med prognoserna i september 2025 har den reala BNP-tillväxten uppreviderats med 0,2 procentenheter för 2025 och 2026 och med 0,1 procentenheter för 2027 (diagram 3, panel b). Upprevideringen för 2025 beror på att tidigare uppgifter har ändrats, bland annat rörande utfallet för tredje kvartalet 2025 som blev bättre än väntat. Den något lägre handelspolitiska osäkerheten, den ökade utländska efterfrågan och de lägre råvarupriserna på energi har lett till att tillväxtutsikterna har reviderats upp för 2026. Marginellt starkare kvartalsutveckling och större överhängseffekter från den starta tillväxtfarten 2026 gör tillsammans att utsikterna för 2027 revideras upp något. Vad gäller utgiftskomponenter beror den största upprevideringen för 2025–2027 på investeringar och då särskilt företagsinvesteringar under hela prognosperioden och större offentliga investeringar 2027, samt även större offentlig konsumtion 2025–2026. Även nettohandeln har reviderats upp för 2025 på grund av att exporten blev bättre än förväntat under årets första tre kvartal.

Den privata konsumtionen bör öka stadigt till följd av löneökningar och större inkomster från annat än arbete. Den privata konsumtionen har fortsatt att öka de senaste kvartalen, om än i långsammare takt än andra halvåret 2024, vilket beror på större ekonomisk osäkerhet. Konsumtionen förväntas återhämta sig något under de kommande kvartalen. Under perioden 2026 till 2028 förväntas den öka med omkring 1,2 procent per år, vilket i stort sett ligger i linje med det historiska genomsnittet (diagram 4, panel a). Det beror till stor del på stigande reala disponibla inkomster, främst löneinkomster och, i mindre utsträckning, andra inkomster. Konsumentförtroendet antas gradvis gå tillbaka till historiskt normala nivåer på medellång sikt. Det beror på att arbetsmarknadsutsikterna överlag är motståndskraftiga, vilket också bör leda till att hushållens sparkvot gradvis minskar något (diagram 4, panel b). Sparkvoten förväntas dock fortsätta att ligga högt på grund av hög ekonomisk osäkerhet, liksom eventuella ricardianska effekter i länder där man har aviserat finanspolitiska stimulansåtgärder. Att sådana effekter finns framgår av ECB:s enkät om konsumentförväntningar. Räntorna ligger fortsatt något över det historiska genomsnittet, och tillgången till krediter är fortfarande begränsad, vilket även det sannolikt bidrar till en högre sparkvot. Det är dock oklart om dessa historiska genomsnitt kan användas som riktmärken på medellång sikt med tanke på att det har varit flera stora chocker i ekonomin sedan pandemin. Dessutom kan hushållen behöva spara för att finansiera högre framtida bostadsinvesteringar. Trots den gynnsamma utvecklingen för de reala disponibla inkomsterna under prognosperioden har den reala privata konsumtionen i stort sett inte reviderats eftersom de högre inkomsterna förväntas gå till sparande så att sparkvoten förblir hög.

Diagram 4

Hushållens konsumtion, inkomster och sparande

a) Real privat konsumtion, uppdelad	b) Hushållens sparkvot
(årliga procentuella förändringar, bidrag i procentenheter)	(i procent av disponibel inkomst)

Bostadsinvesteringarna bör återhämta sig under prognosperioden eftersom finansieringsvillkoren är gynnsamma och de reala inkomsterna ökar. Efter att ökat första och andra kvartalet 2025 minskade hushållens bostadsinvesteringar tillfälligt tredje kvartalet till följd av negativa utfall i flera euroländer. Att bostadsinvesteringarna minskade visar hur skör den måttliga återhämtningen som sågs i början av året är och att många fortfarande inte har råd, att byggkostnaderna är höga och att makroekonomin fortfarande är osäker. Trots det förväntas bostadsinvesteringarna öka 2026–2028. Återhämtningen visar att hushållens efterfrågan på bostäder har ökat, vilket även framgår av att antalet beviljade bygglov för bostäder ökar stadigt liksom av svaren från enkäten om konsumentförväntningar, där hushållen får ange om de anser bostäder vara en bra investering. Den kan härröras till att bolåneräntorna har sjunkit gradvis sedan slutet av 2023. Den beror även på att hushållens reala inkomst stadigt ökar och kan även ses i de stigande bostadspriserna.

Företagsinvesteringarna har varit mer motståndskraftiga än väntat och bör gradvis ta fart på medellång sikt, i takt med att den ekonomiska aktiviteten ökar, osäkerheten minskar och de finanspolitiska satsningarna börjar ge effekt i vissa länder. Företagsinvesteringarna i euroområdet (de volatila immateriella rättigheterna på Irland inte inräknade) ökade första halvåret 2025, om än i avtagande takt, främst på grund av att man tidigarelade investeringar eftersom man trodde att tullarna skulle bli högre. Det tredje kvartalet ökade de stadigt trots högre tullar och fortsatt stor osäkerhet. Det går emot förväntningarna om en avmattning i septemberprognoserna. Företagsinvesteringarna förväntas fortsätta att öka under 2026–2028 mot bakgrund av bättre lönsamhet, gynnsamma finansieringsvillkor, större inhemsk och utländsk efterfrågan, minskande osäkerhet och spridningseffekter från satsningarna på försvar och infrastruktur.

Exporten förväntas förbli svag jämfört med historiska nivåer, trots en kortvarig ökning och en positiv omvärdering till följd av lägre effektiva tullsatser och trots att effekterna av tullarna blir mindre plötsliga. Efter volatilitet första halvåret 2025, då exporterande företag tidigarelade leveranser inför befarade amerikanska tullar, förväntas exporten från euroområdet ha växt något andra halvåret 2025. En liten ökning av exporten tredje kvartalet 2025 kan bero på särskilda omständigheter i försörjningskedjan för läkemedel, där det, innan EU och USA nådde fram till ett handelsavtal, rådde osäkerhet kring tullarna på läkemedel. Orderingången för export av varor och tjänster tyder inte på att det ska bli någon betydande försämring den närmaste tiden. Exporttillväxten förväntas vara svag jämfört historiskt sett. Den väntas ligga på 1,9 procent 2025 och 1,6 procent 2026 men har reviderats upp med 0,6 procentenheter för 2025 och 0,5 procentenheter för 2026. Dessa revideringar beror på att de effektiva tullsatser som USA tar ut på import från euroområdet har minskat med en procentenhet (se ruta 1) liksom på att man nu förväntar sig att de fulla effekterna av de amerikanska tullarna kommer att märkas mer gradvis, eftersom exportvolymerna och exportpriserna har justerats ned mindre än man tidigare trodde att de skulle göra.

På medellång sikt ser det fortsatt mörkt ut för exporten på grund av negativ handelspolitik, konkurrenstryck, särskilt från asiatiska länder, och eurokursens tidigare förstärkning. Förutsatt att handelspolitiken förblir densamma förväntas exporttillväxten stärkas gradvis och ligga på 2,6 procent 2028, men kan ändå inte tillgodose den utländska efterfrågan. Det beror på strukturella konkurrensutmaningar, främst från asiatiska länder, och en hög eurokurs som anses påverka priskonkurrensen negativt under hela prognosperioden. Därför antas euroområdet förlora fler exportmarknadsandelar än vad som antogs i septemberprognoserna utöver de som redan man redan har tappat 2025.

När det gäller importen har tillväxtutsikterna förbättrats jämfört med septemberprognoserna. Det beror främst på att utvecklingen varit bättre den senaste tiden. Nu förväntas importvolymerna växa med 3,2 procent 2025 tack vare den starka eurokursen som gör att import blir billigare. Importen förväntas öka stadigt även på medellång sikt på grund av låga priser på import från Kina och andra asiatiska ekonomier, där exportpriserna förväntas förbli dämpade på medellång sikt. Sammantaget väntas utrikeshandeln ge ett betydande negativt bidrag till tillväxten i euroområdet 2025 (-0,5 procentenheter) och 2026 (-0,3 procentenheter) men neutralt bidrag 2027 och 2028.

Arbetsmarknaden förväntas förbli motståndskraftig, och arbetslösheten förväntas minska stadigt under prognosperioden. Arbetslösheten förväntas minska på medellång sikt och nå en historiskt låg nivå på 5,8 procent i slutet av 2028 (diagram 5), på grund av att den totala sysselsättningen förväntas växa i relativt jämn takt 2026–2028 samtidigt som arbetskraften inte ökar. I jämförelse med septemberprognoserna beror den lägre arbetslösheten under åren 2025 till 2027 främst på att utfallet tredje kvartalet 2025 blev lägre än man tidigare trott.

Diagram 5

Arbetslöshet och sysselsättning

a) Arbetslöshet	b) Sysselsättning
(i procent av arbetskraften)	(procentuella förändringar på årsbasis)

Ökningen i sysselsättningsgrad förväntas sakta in 2026 och därefter i stort sett förbli oförändrad (diagram 5, panel b). Den stabila sysselsättningsökningen 2025 beror på att arbetskraften växer med lika mycket det året. Därefter förväntas arbetskraften minska på grund av negativ demografisk utveckling och mindre invandring. Trots det förväntas sysselsättningen öka mer än arbetskraftsutbudet, främst tack vare tjänstesektorn. Sysselsättningsgraden bör däremot förbli relativt oförändrad under prognosperioden, vilket är något bättre än i septemberprognoserna.

Arbetsproduktivitetsökningen förväntas vara något bättre 2026 och 2027 än man tidigare trott och fortsätta sin konjunkturåterhämtning 2028 (diagram 6). Den gick ned tredje kvartalet 2025 men påverkades i hög grad av den senaste tidens volatilitet i de irländska siffrorna. Produktivitetsökningen i resten av euroområdet tilltog däremot tredje kvartalet 2025 och förväntas öka något under prognosperioden. Det är en förväntad återhämtning efter den ovanligt låga tillväxten efter pandemin. Jämfört med septemberprognoserna har arbetsproduktivitetsökningen reviderats upp något för prognosperioden eftersom BNP-tillväxten har reviderats upp.

Diagram 6

Arbetsproduktivitet per anställd

(årliga procentuella förändringar)

4 Finanspolitiska utsikter

Efter en viss åtstramning 2025 förväntas euroområdets finanspolitiska inriktning mjukas upp 2026, varpå den stramas åt igen 2027 och 2028 (tabell 4)^[10]. Åtstramningen 2025 berodde främst på diskretionära åtgärder på inkomstsidan, som höjda sociala avgifter och, i mindre utsträckning, på höjda indirekta och direkta skatter^[11]. Dessa höjningar kompenserades delvis genom större offentliga utgifter. Under 2026 väntas den finanspolitiska inriktningen mjukas upp, främst på grund av högre offentliga investeringar. Det rör sig framför allt som stora försvars- och infrastruktursatsningar i Tyskland (under 2026–2028) och i viss utsträckning NGEU-finansierad investeringstillväxt i Spanien och andra länder. Åtstramningen av den NGEU-justerade finanspolitiska inriktningen 2027 beror på faktorer som inte är diskretionära. När det gäller just diskretionära finanspolitiska åtgärder anses konsolideringen i många länder (som bland annat beror på att NGEU-finansiering tar slut) dock vägas upp av finanspolitisk stimulans, främst i Tyskland. NGEU-finansierade utgifter som har skjutits upp till 2027 anses dessutom mildra åtstramningen av den finanspolitiska inriktningen det året. Åtstramningen av euroområdets finanspolitiska inriktning förväntas fortsätta 2028. Att de diskretionära finanspolitiska åtgärderna stramas åt något (uppgående till endast 0,1 procentenheter av BNP) i allmänhet döljer dock det faktum att det är stora skillnader mellan länderna. I företrädesvis Tyskland är det exempelvis stora lättnader i finanspolitiken som väger upp för åtstramning i andra länder.

Jämfört med septemberprognoserna anses den finanspolitiska inriktningen vara något mindre stram, främst på grund av de ytterligare diskretionära finanspolitiska åtgärderna 2027. Revideringarna av den finanspolitiska inriktningen 2025–2027 uppgår sammantaget till 0,2 procentenheter av BNP, främst beroende på större investeringar 2027. På landsnivå uppvägs den ytterligare uppmjukningen i Tyskland (främst i form av försvarssatsningar 2026–2027) och större offentliga satsningar, särskilt i Italien och, i mindre utsträckning, Spanien, endast delvis av den starkare åtstramningen i Frankrike (främst i form av höjda direkta skatter och sociala avgifter) och andra länder.

Budgetunderskottet och skuldkvoterna fortsätter att stiga (tabell 4). Efter att, som förväntat, ha minskat något 2025 förutspås euroområdets budgetunderskott öka relativt markant 2026 och 2027 för att sedan endast öka måttligt 2028 och då uppgå till 3,4 procent av BNP. Ökningen beror på stigande räntor som måste betalas (från 1,9 procent av BNP 2024 till 2,3 procent 2028), vilket endast anses vägas upp marginellt av positiva makroekonomiska effekter. Euroområdets skuldkvot i förhållande till BNP verkar vara på väg uppåt eftersom ihållande primära underskott och positiva underskotts-/skuldanpassningar uppväger gynnsamma, om än minskande, ränte-/tillväxtskillnader. Jämfört med septemberprognoserna har budgetsaldot reviderats ned något 2025–2027, främst på grund av det konjunkturrensade primärsaldot, som mer än uppväger den något förbättrade cykliska komponenten. Den offentliga skuldens utveckling har reviderats ned på grund av baseffekter från statistiska revideringar av uppgifter för 2024 och mer gynnsamma ränte-tillväxtskillnader.

Ruta 2
De makroekonomiska effekterna av klimatförändringspolitiken i euroområdet

Författare: Pablo Aguilar García, Filippo Durero, Marien Ferdinandusse, Friderike Kuik och Romanos Priftis

På grund av EU:s mål om att minska växthusgasutsläppen genomförs en rad olika åtgärder för att begränsa klimatförändringarna på EU-nivå, bland annat det så kallade 55 %-paketet, liksom flera olika åtgärder på nationell nivå. I denna ruta diskuteras de makroekonomiska effekterna av dessa åtgärder som ingår i grundscenariot för framtidsbedömningarna, och en scenarioanalys görs av vissa aspekter av de klimatpolitiska åtgärderna.

De nationella gröna finanspolitiska åtgärderna har ingen stor inverkan på den tillväxt och inflation som ingår i grundscenariot för framtidsbedömningarna^[12]. Finanspolitiska åtgärder klassificeras som gröna om de har positiv inverkan när det gäller att förebygga eller anpassa samhället till klimatförändringarna. De gröna åtgärder som beskrivs i denna ruta är diskretionära finanspolitiska åtgärder som nationella regeringar har fattat beslut om och som på något sätt har inverkan på de makroekonomiska utsikterna. De utgör dock endast en liten del av ländernas alla gröna inkomster och utgifter, och ingen hänsyn tas till effekter av regleringspolitik. En stor del av de gröna diskretionära finanspolitiska åtgärder som ingår i grundscenariot för framtidsbedömningarna är utgifter finansierade genom NGEU-programmet. Överlag förväntas dessa åtgärder vara positiva för inflationen men negativa för BNP, i båda fallen förväntas de påverka med mindre än 0,1 procentenheter (diagram A). Störst inverkan på inflationen beräknas de ha 2025 och 2026, vilket beror på inkomståtgärder som har direkt påverkan på priserna, som höjda koldioxidpriser och föroreningsbaserade indirekta skatter.

Diagram A

De diskretionära gröna finanspolitiska åtgärdernas inverkan på framtidsbedömningarnas grundscenario

a) BNP-tillväxt	b) Total inflation
(procentenheter)	(procentenheter)

I grundscenariot för decemberprognoserna 2025 räknar man även med att den totala inflationen ska påverkas med 0,2 procentenheter i euroområdet 2028, då det nya utsläppshandelssystemet införs (diagram B, blå stapel). Det nya utsläppshandelssystemet omfattar i första hand bränslen för vägtransporter och uppvärmning av byggnader och kommer att tillämpas parallellt med det befintliga utsläppshandelssystemet. Företag som säljer fossila bränslen i de sektorer som omfattas av det nya utsläppshandelssystemet måste överlämna utsläppsrätter för de aktuella koldioxidutsläppen. Precis som i det befintliga utsläppshandelssystemet kommer utsläppsrätter att köpas och säljas och priset på dem avgöras av marknaden. För det befintliga utsläppshandelssystemet har ECB i sina prognoser gjort tekniska antaganden om priserna på utsläppsrätter utifrån terminspriser (ruta 1), men för det nya utsläppshandelssystemet finns det än så länge inga pålitliga prissignaler från handel med utsläpp eller finansiella derivat. Även om det råder stor osäkerhet är antagandet i decemberprognoserna 2025 att priset per ton koldioxid kommer att vara 46 euro när det nya systemet införs, vilket går i linje med det antagande som Europeiska kommissionen gjorde i sin ekonomiska höstprognos 2025^[13]. I ECB:s tidigare framtidsbedömningar antog man att det nya utsläppshandelssystemet skulle införas 2027 i linje med EU:s lagstiftning. Dock har både miljörådet och Europaparlamentet antytt att man helst vill se att det skjuts upp ett år. I decemberprognoserna 2025 antas därför att systemet införs i januari 2028^[14].

Diagram B

Det nya utsläppshandelssystemets påverkan på den totala inflationen i euroområdet 2028: analys av grundscenario och övriga scenarier

(procentenheter)

I vissa länder har man redan satt nationella priser på koldioxid i de sektorer som omfattas av det nya utsläppshandelssystemet, och det förväntas ta olika lång tid innan det får genomslag på konsumentpriserna i olika länder, vilket leder till att inverkan på inflationen också blir olika. Inverkan förväntas i allmänhet bli större i länder där man inte redan har något system för koldioxidprissättning för de sektorer som ingår i det nya utsläppshandelssystemet eller där det befintliga nationella systemet förväntas finnas kvar vid sidan av det nya systemet. I länder där det nationella priset är högre än det förväntas bli med det nya utsläppshandelssystemet och där det nationella systemet förväntas finnas kvar i stället för det nya systemet förväntas det inte bli någon skillnad 2028. I länder där det nationella priset är högre än det förväntas bli i det nya utsläppshandelssystemet men där det nationella systemet förväntas ersättas av det nya systemet förväntas i stället en negativ effekt 2028 (alltså att koldioxidpriset i de berörda sektorerna i princip skulle gå ned till priset i det nya systemet)^[15]. Vilka effekter systemet kommer att få på inflationen beror också på hur snabbt det får genomslag på konsumentpriserna. Det förväntas få snabbt genomslag på transportbränslen medan gaspriserna brukar justeras olika fort i olika länder beroende på sådant som hur långa genomsnittliga gasleveransavtal är^[16].

Med de alternativa antagandena om priset i det nya utsläppshandelssystemet räknar vi med att systemet sannolikt kommer att påverka inflationen i euroområdet direkt med mellan 0,0 och 0,3 procentenheter 2028, vilket visar på osäkerheten i prisantagandena (diagram B, gula staplar)^[17]. I simuleringen antas priset på utsläppsrätter i det nya utsläppshandelssystemet kommer att ligga mellan 33 och 59 euro/ton koldioxid 2028 (se även fotnot 17). Detta prisintervall valdes utifrån antaganden om att Europeiska kommissionens nyligen gjorda tillkännagivanden om att man vill minska osäkerheten och den eventuella prisvolatiliteten i samband med införandet av det nya utsläppshandelssystemet kommer att leda till en lägre risk för väldigt höga priser de första åren även om vissa marknadsundersökningar har tytt på att priserna kommer att bli högre^[18]. I scenarioanalysen har man dessutom gjort ett förenklande antagande om att de nationella systemen för koldioxidprissättning kommer att ersättas helt och hållet me det nya utsläppshandelssystemet, vilket i praktiken innebär att koldioxidpriset i de berörda sektorerna skulle kunna gå ned när det nya systemet införs om det nationella priset är högre priset i det nya systemet. Detta förklarar även den försumbara effekten i scenariot med ett pris på 33 euro/ton koldioxid, där effekten förväntas vara negativ i länder där det nationella koldioxidpriset ligger högre 2027.

Osäkerhet kring det nya utsläppshandelssystemets effekter råder även vad gäller övergången från de nationella systemen för koldioxidprissättning till det nya utsläppshandelssystemet, liksom vad gäller genomslaget på konsumentpriserna och effekten av eventuella kompenserande åtgärder. Länder kan exempelvis använda inkomsterna från det nya utsläppshandelssystemet till kompenserande åtgärder, som kan dämpa det nya systemets effekter på inflationen, särskilt om de används för att sänka energiskatter (exempelvis på el). Det kan även hända att det nya utsläppshandelssystemets genomslag inte blir likadant som det historiska genomslaget som används för konsekvensbedömning i grundscenariot. På nationell nivå kan det nya utsläppshandelssystemet ersätta de nationella systemen för koldioxidprissättning på olika sätt. Precis som anges i Europeiska kommissionens ekonomiska höstprognos 2025 förväntas även det nya utsläppshandelssystemet att över tid skydda EU:s ekonomi från prischocker vad gäller fossila bränslen i och med att det ger incitament för att minska beroendet av fossila bränslen. Av den anledningen, och med tanke på att det nya utsläppshandelssystemet är viktigt för att EU ska uppnå sina klimatmål, kan en ytterligare försening av införandet innebära en betydande risk för att dessa mål inte uppnås.

Sett ur ett vidare perspektiv förefaller alla de klimatpolitiska åtgärder som redan vidtagits inte räcka för EU ska uppnå utsläppsminskningsmålen för 2030 i 55 %-planen. Nedgången i den ekonomiska aktiviteten under pandemin ledde till att utsläppen gick ned kraftigt till nivåer under EU:s mål för 2020 vad gäller utsläpp av växthusgaser, och den minskade energiförbrukningen under energikrisen därefter ledde till att utsläppen minskade markant igen 2023 (diagram C, panel a). Dessutom har energiintensiteten minskat i alla euroländer sedan början av 90-talet, även om det fortfarande finns stora skillnader mellan länderna (diagram C, panel b). Trots dessa förbättringar visar EU-ländernas senaste växthusgasprognoser att de klimatåtgärder som hittills vidtagits inte räcker för att EU:s utsläppsmål för 2030 och därefter ska nås^[19]. Alltså kommer det antagligen att behövas ytterligare åtgärder.

Diagram C

Växthusgasutsläpp

a) EU:s växthusgasutsläpp och mål

(miljoner ton koldioxidekvivalenter)

b) Växthusgasutsläppens intensitet i förhållande till BNP i euroområdet

(utsläpp i ton koldioxidekvivalenter per 1 000 euro BNP)

Vi beräknar den potentiella effekten av de ytterligare åtgärder som behövs för att EU:s utsläppsminskningsmål för 2030 ska uppnås med den nya områdesövergripande modellen New Area-Wide Model (NAWM-E)^[20]. Utöver de utsläppsminskningar som förväntas uppnås med de befintliga åtgärderna behövs en minskning på ytterligare 13 procent till 2030 för att EU:s 55 %-mål ska uppnås^[21]. I våra scenarier används det effektiva koldioxidpris som OECD har räknat fram. Vi tittar på två scenarier: i) scenario med koldioxidskatt för 55 %-målet, där utsläppsminskningsmålet för 2030 endast uppnås med högre koldioxidpriser och ii) scenario med flera olika politiska åtgärder för 55 %-målet, där både koldioxidskatter och andra åtgärder vidtas för att utsläppsminskningsmålet för 2030 ska uppnås. I det andra scenariot uppnås även sekundära mål om andel ren energi och energiförbrukning, vilket antas genom att den totala faktorproduktiviteten ökar med 1,2 procent^[22].

Om EU:s utsläppsmål för 2030 uppnås kan det innebära risker för att inflationen går upp och tillväxten ned, särskilt om målet främst uppnås genom koldioxidprissättning. Om målet för 2030 uppnås enbart genom högre koldioxidskatter (diagram D, blå staplar) blir effekten på inflationen som högst 0,4 procentenheter över grundscenariot 2027 och förblir stor fram till 2030, medan den reala BNP:n går ned med 2,5 procent fram till 2030. Det räcker dock inte enbart med högre skatter för att 55 %-målen för energiförbrukning och ren energi ska uppnås. I scenariot med flera olika politiska åtgärder för 55 %-målet (diagram D, gula staplar) ökar HIKP-inflationen med nästan 0,3 procentenheter över grundscenariot 2027 och 2028, medan BNP går ned med 1 procent fram till 2030. Om produktiviteten med ren energi ökar, ökar även andelen ren energi, och större ersättningselasticiteter minskar energiförbrukningen i linje med EU:s mål. Den sammantaget högre effektiviteten i ren energi gör att koldioxidskatten kan hållas låg, vilket gör att BNP inte minskar, och inflationen inte ökar, så mycket.

Diagam D

Klimatpolitikscenarions effekter på real BNP och inflation

Real BNP	Total inflation
(i procent)	(i procentenheter)

Resultaten från de modellbaserade klimatpolitiska scenarierna tyder på att det finns en risk för att inflationen går upp och tillväxten ned jämfört med grundscenariot. Vilka effekterna blir beror på vilka övergångsåtgärder som vidtas. Det bör noteras att man i modellen inte uttryckligen tar någon hänsyn till någon lagstiftning i 55 %-paketet och inte heller till lagstiftningens effekter på ekonomin, så målen kan uppnås med andra kombinationer av politiska åtgärder än de som man räknar med i denna analys, vilket i så fall skulle påverka tillväxt och inflation på olika sätt. Scenarierna innehåller heller inga uppgifter om vilket slag av koldioxidskatter som behövs, eftersom de ökade effektiva koldioxidskatterna i scenarierna kan bero på högre koldioxidpriser inte enbart i de sektorer som omfattas av EU:s olika utsläppshandelssystem (bland annat högre priser i det nya systemet) utan även i andra sektorer.

5 Priser och kostnader

Den totala inflationen beräknas minska från 2,1 procent 2025 till 1,9 procent 2026 och 1,8 procent 2027 för att därefter stiga till 2,0 procent 2028, främst på grund av energiinflation (diagram 7). Den totala inflationen väntas sjunka från 2,1 procent sista kvartalet 2025 till 1,9 procent första kvartalet 2026, till stor del beroende på baseffekter för energi. Den lägre totala inflationen hela 2026 beror på att HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel minskar, vilket i sin tur beror på att inflationen i tjänstesektorn dämpas, samtidigt som priserna på livsmedel sjunker. Den fortsatta minskningen av den totala inflationen 2027 beror på att HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel fortsätter att gå ned. Det motverkas dock i viss grad av att energiinflationen går tillbaka till noll, medan livsmedelsinflationen förmodas förbli oförändrad. Ökningen av den totala inflationen till 2,0 procent 2028 beror främst på att energiinflationen går upp väsentligt till följd av klimatomställningsrelaterade finanspolitiska åtgärder och, i synnerhet, av att det nya utsläppshandelssystemet införs, vilket gör att den totala inflationen går upp med 0,2 procentenheter (se ruta 2). Utan inverkan från det nya utsläppshandelssystemet skulle inflationen ligga kvar strax under målet (1,9 procent) även 2028 eftersom energiinflationen utan det nya systemet fortsätter att vara väldigt låg med historiska mått mätt^[24]. HIKP-inflationen exklusive energi förväntas minska gradvis och stabilisera sig på 2,0 procent både 2027 och 2028, medan HIKP-inflationen förväntas stabilisera sig på, eller nära, 2,0 procent på medellång sikt.

Diagram 7

HIKP-inflation i euroområdet

(årliga procentuella förändringar)

Diagram 8

HIKP-inflation i euroområdet – uppdelning i huvudkomponenter

(årliga procentuella förändringar, procentenheter)

Energiinflationen beräknas förbli dämpad fram till slutet av 2027, innan den går upp betydligt 2028 när det nya utsläppshandelssystemet införs (diagram 9, panel a). Den kraftiga nedgången i energiinflationen första kvartalet 2026 kan till stor del tillskrivas en uttalad nedåtriktad baseffekt inom transportbränslen. Dessutom förväntas en väntad minskning av elpriserna i Tyskland på grund av sänkta nätavgifter bidra till de minskade energipriser som kan ses i början av 2026. När dessa effekter avtar kommer energiinflationen vara fortsatt dämpad, i linje med antagandena om relativt oförändrade energipriser (se ruta 1). Den märkbara ökningen av energiinflationen till 2,2 procent 2028 anses främst bero på att 55 %-paketet införs, särskilt det nya utsläppshandelssystemet för uppvärmning av byggnader och transportbränslen, som beräknas medföra att energiinflationen går upp med 1,9 procentenheter 2028 (se ruta 2).

Diagram 9

Utsikter för HIKP-, energi- och livsmedelsinflation

a) HIKP energi

(årlig procentuell förändring)

b) HIKP livsmedel

(årlig procentuell förändring)

Livsmedelsinflationen förväntas fortsätta att gå ned märkbart på kort sikt i takt med att råvarupriserna går ned och väderrelaterade faktorer avtar och ligga kvar på måttliga nivåer hela 2028 (diagram 9, panel b). Särskilt 2025 förväntas livsmedelsinflationen sjunka från 3,2 procent tredje kvartalet till 2,5 procent fjärde kvartalet på grund av att råvarupriserna på vissa livsmedel, som kakao och kaffe, har sjunkit den senaste tiden, liksom av att effekterna av de ogynnsamma väderförhållandena under sommaren håller på att avta. Den fortsatta dämpningen under 2026 beror på råvarupriser på livsmedel i euroområdet och nedåtriktade baseffekter från de stora prisökningarna i mitten av 2025. I medeltal förväntas inflationen ligga på 2,4 procent 2026–2027 innan den går ned ytterligare till 2,2 procent 2028. Dessa inflationsnivåer är lägre än långtidsgenomsnittet och ligger i linje med de optimistiska antagandena om råvarupriserna på energi och livsmedel.

HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel förväntas sjunka från 2,4 procent 2025 till 2,2 procent 2026 och sedan stabilisera sig på 2 procent de sista åren i prognosperioden (diagram 10) eftersom arbetskraftskostnadernas effekt på inflationen i tjänstesektorn minskar. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel förväntas vända upp till 2,4 procent sista kvartalet 2025 och ligga kvar där första kvartalet 2026 för att därefter minska och ligga på 1,9 procent första kvartalet 2027. Minskningen av HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel i början anses främst bero på att inflationen i tjänstesektorn går ned när arbetskraftskostnaderna inte påverkar lika mycket längre (diagram 11). Denna inflationsnedgång i tjänstesektorn förväntas avstanna 2027 när arbetskraftskostnaderna stabiliseras. Inflationen på industrivaror exklusive energi väntas förbli dämpad de kommande månaderna på grund av eurons starkare växelkurs innan den gradvis går tillbaka mot det historiska genomsnittet på runt 1 procent i slutet av 2027, där den förväntas ligga kvar resten av prognosperioden, vilket leder till att HIKP-inflationen går upp något 2028.

Diagram 10

HIKP-inflation i euroområdet exklusive energi och livsmedel

(årlig procentuell förändring)

Diagram 11

Utsikter för HIKP-inflation på industrivaror exklusive energi och tjänster

a) Inflation på industrivaror exklusive energi	b) Inflation inom tjänstesektorn
(årlig procentuell förändring)	(årlig procentuell förändring)

ECB:s penningpolitiska åtgärder sedan december 2021 förväntas på det hela taget ha en märkbar, om än avtagande, dämpande effekt på inflationen under prognosperioden. Med tanke på den längre eftersläpningen när det gäller tillväxt bedöms effekten av den penningpolitiska åtstramningen fortfarande vara större hela prognosperioden än effekten av de lättnader i penningpolitiken som har genomförts därefter.

Jämfört med prognoserna från september 2025 förblir utsikterna för HIKP-inflationen desamma för 2025 och har reviderats upp med 0,2 procentenheter för 2026 och ned 0,1 procentenheter för 2027 (diagram 12). HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel är oförändrad för 2025, men har reviderats upp med 0,3 procentenheter för 2026 och ned med 0,1 procentenheter för 2027. Att den totala inflationen är oförändrad för 2025 beror på att prognoserna för huvudkomponenterna i stort sett ligger kvar, medan upprevideringen av den totala inflationen för 2026 främst beror på att utfallen för inflationen inom energi-, tjänste- och industrivarusektorn exklusive energi är större än tidigare förväntat. Nedrevideringen för 2027 beror å sin sida främst på man sannolikt skjuter upp införandet av det nya utsläppshandelssystemet, även om det till viss del vägs upp av högre inflation i tjänstesektorn i linje med de uppreviderade prognoserna för arbetskraftskostnaderna.

Diagram 12

Revideringar av inflationsprognosen jämfört med prognoserna från september 2025

(i procentenheter)

De nominella löneökningarna förväntas sakta in ytterligare 2026 och sedan öka i samma takt under resten av prognosperioden. Ökningen i ersättning per anställd gick upp till precis över 4 procent tredje kvartalet 2025, vilket är mer än förväntat i septemberprognoserna. Ökningen förväntas dämpas sista kvartalet 2025, främst på grund av mindre löneglidning^[25]. Den förväntas uppgå till i genomsnitt 4,0 procent 2025 innan den sjunker till 3,2 procent 2026 och 2,9 procent 2027 (se diagram 13). År 2028 förväntas den ta sig upp till 3,0 procent på grund av större löneglidning liksom högre sociala avgifter i Tyskland, samtidigt som de avtalade löneökningarna förväntas fortsätta att gradvis bli mindre. De reala löneökningarna förväntas gå ned ytterligare för att till slut lägga sig i linje med produktivitetstillväxten under senare halvan av prognosperioden. Jämfört med septemberprognoserna 2025 förväntas ersättningen per anställd gå upp mer under hela prognosperioden. Ökningen har reviderats upp med 0,6 procentenheter 2025, 0,5 procentenheter 2026 och 0,2 procentenheter 2027. Det beror delvis på att löneökningarna var större än förväntat andra och tredje kvartalet 2025. Revideringarna beror även på ny information om att minimilönerna kommer att höjas och att minimilönerna kommer att påverka de sammanlagda lönerna mer än förväntat i septemberprognoserna.

Diagram 13

Utsikter för löneutvecklingen

(årliga procentuell förändringar)

Ökningarna av enhetsarbetskostnaderna förväntas bli mindre och mindre fram till och med 2027 på grund av lägre löneökningar och till viss del på högre produktivitet, för att sedan plana ut på 2,1 procent 2028. Enhetsarbetskostnadsökningarna gick upp något tredje kvartalet 2025 och förväntas ligga kvar på över 3 procent till början av 2026. Att ökningen av ersättningen per anställd mattas av förväntas leda till att även ökningen av enhetsarbetskostnaderna saktar ned under 2026. I genomsnitt förväntas ökningen av enhetsarbetskostnaderna avta från 3,3 procent 2025 till 2,6 procent 2026 och 2,0 procent 2027 för att därefter stiga igen till 2,1 procent 2028, vilket är något över långtidsgenomsnittet. Jämfört med septemberprognoserna 2025 har ökningen av enhetsarbetskostnaderna reviderats upp för alla år under prognosperioden på grund av högre löneökningar, trots något högre produktivitet.

Det inhemska pristrycket, mätt som ökning av BNP-deflatorn, förväntas minska 2026 till följd av att enhetsarbetskostnaderna ökar mindre och stabilisera sig på strax över 2,0 procent (diagram 14). Trots viss volatilitet i BNP-deflatorns tillväxttakt 2025, som berodde på att vinsterna per enhet varierade, förväntas BNP-deflatorns årliga tillväxttakt minska från ett genomsnitt på 2,4 procent 2025 till 2,2 procent 2026 och stabilisera sig på 2,1 procent 2027 och 2028, vilket är något över dess långtidsgenomsnitt. I takt med att ökningen av enhetsarbetskostnaderna dämpas väntas vinsterna per enhet öka gradvis under prognosperioden, till följd av den pågående ekonomiska återhämtningen, till en början låga importprisökningar, större produktivitetstillväxt och ett tillfälligt uppsving 2028 på grund av hur det nya utsläppshandelssystemet behandlas i statistiken^[26]. Jämfört med septemberprognoserna 2025 har utsikterna för den reala BNP-tillväxten reviderats upp med 0,2 procentenheter per år under hela prognosperioden.

Diagram 14

Inhemskt pristryck

(årliga procentuella förändringar, bidrag i procentenheter)

Importprisförändringarna bör förbli något negativa fram till början av 2026 för att därefter gå tillbaka till måttligt positiva nivåer när de dämpande effekterna av den senaste förstärkningen av eurons växelkurs avtar. Importdeflatorn per år väntas öka från -0,1 procent 2025 till 0,7 procent 2026 följt av en större ökning till 1,7 procent 2027 och 1,8 procent 2028. Jämfört med septemberprognoserna 2025 beror nedrevideringen av importprisinflationen 2025 även på nya sifferutfall som har kommit, liksom på antaganden om lägre priser på energiråvaror. Den mindre upprevideringen för 2026 beror på en något svagare växelkurs under prognosperioden (se ruta 1), medan importprisdeflatorn förblir oförändrad för 2027.

6 Känslighetsanalyser

6.1 Alternativa energiprisbanor

Olika alternativ för hur priserna på energiråvaror utvecklar sig visar att inflationen kan gå både ned och upp. Prognoserna baseras på de tekniska antaganden som beskrivs i ruta 1. I denna känslighetsanalys kan alternativa utvecklingsbanor nedåt och uppåt härledas från den 25:e och 75:e percentilen av den optionsimplicita neutrala täthetsfunktionen för både olje- och gaspriser^[27]. Enligt dessa täthetsfunktioner är riskerna för oljepriserna i stort sett balanserade medan de för gaspriserna visar att det finns en risk för att de blir högre än i de tekniska antagandena (diagram 15). En känslighetsanalys om konstanta priser görs också för både olje- och gaspriser. I båda fallen beräknas ett syntetiskt energiprisindex (ett vägt genomsnitt av olje- och gasprisbanorna) och effekterna bedöms med hjälp av ECB:s och Eurosystemets modeller. De genomsnittliga resultaten i dessa modeller visas i tabell 6.

Diagram 15

Alternativa banor för energiprisantaganden

a) Antagande om oljepriser

(USD/fat)

b) Antagande om gaspriser

(euro/Mwh)

6.2 Alternativ växelkursutveckling

De marknadsbaserade fördelningarna för växelkursen lutar mot att eurons växelkurs kommer att stärkas ytterligare, vilket antyder nedåtrisker för tillväxt och inflation. De tekniska antagandena för växelkurserna i prognosernas grundscenario hålls konstanta under prognosperioden. Alternativa nedåt- och uppåtrisker härleds från den 25:e och 75:e percentilen av den optionsimplicita neutrala täthetsfunktionen för växelkursen USD/EUR den 26 november 2025, riktad mot en märkbar vidare eurokursförstärkning (diagram 16). Effekterna av dessa alternativa banor bedöms av ECB:s och Eurosystemets experter med hjälp av makroekonomiska modeller. I tabell 7 visas effekterna på produktionstillväxt och inflation som ett genomsnitt från dessa modeller.

Diagram 16

Alternativa banor för USD/EUR växelkurs