16.12.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/97

---

EUROPEISKA CENTRALBANKENS FÖRORDNING (EU) nr 1333/2014

av den 26 november 2014

om penningmarknadsstatistik

(ECB/2014/48)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 5,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (1), särskilt artiklarna 5.1 och 6.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)

För att kunna utföra sina uppgifter är Europeiska centralbankssystemet (ECBS) beroende av att det i enlighet med denna förordning framställs statistik om penningmarknadstransaktioner, närmare bestämt om penningmarknadstransaktioner med och utan säkerhet samt om penningmarknadstransaktioner med vissa derivat, vilka har genomförts av monetära finansinstitut (MFI) utom centralbanker och penningmarknadsfonder (PMF) med andra monetära finansinstitut samt mellan MFI och andra finansinstitut, offentlig förvaltning eller icke-finansiella bolag; detta ska dock ej inbegripa koncerninterna transaktioner.

(2)

Huvudsyftet med att samla in sådan statistik är att förse Europeiska centralbanken (ECB) med omfattande, detaljerade och samordnade statistiska uppgifter om penningmarknader i euroområdet. Utifrån de transaktioner som samlas in för ovannämnda marknadssegment kan uppgifter tas fram som ger information om besluten inom den penningpolitiska överföringsmekanismen. De utgör därför en nödvändig uppsättning statistik för penningpolitiska ändamål i euroområdet.

(3)

Insamlingen av statistik är också nödvändig för att ECB ska kunna ge analys- och statistikstöd till den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (3). Inom ramen för detta behöver statistik även samlas in som stöd för ECB:s uppgifter när det gäller den finansiella stabiliteten.

(4)	Om en nationell centralbank beslutar att inte samla in de uppgifter som krävs enligt denna förordning, bör denna centralbank underrätta ECB om detta och uppgiften att samla in uppgifter direkt från uppgiftslämnarna övergår i så fall till ECB.

(5)

ECB ska, i enlighet med fördragen och på de villkor som anges i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan), utfärda förordningar i den utsträckning som behövs för att genomföra ECBS uppgifter såsom dessa anges i ECBS-stadgan, och i vissa fall enligt vad som framgår av sådana bestämmelser som antagits av rådet med stöd av artikel 129.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(6)

För att begränsa rapporteringsbördan för de monetära finansinstituten och samtidigt säkerställa tillgången till statistik som är aktuell och håller hög kvalitet kommer ECB inledningsvis att begära att uppgifter ska lämnas av de största monetära finansinstituten i euroområdet, beräknat utifrån storleken på deras samlade huvudtillgångar i balansräkningen jämfört med de samlade huvudtillgångarna i balansräkningen för samtliga monetära finansinstitut i euroområdet. Från och med den 1 januari 2017 får ECB-rådet utöka antalet rapporterande monetära finansinstitut genom att även beakta andra kriterier, såsom omfattningen av de monetära finansinstitutens verksamhet på penningmarknaderna och dess betydelse för ett stabilt och välfungerande finansiellt system. ECB kommer att se till att det finns minst tre rapporterande monetära finansinstitut per medlemsstat som har euron som valuta (nedan kallad medlemsstat i euroområdet) för att säkerställa att den geografiska representationen håller en viss miniminivå. Med stöd av sina nationella statistikrapporteringskrav får de nationella centralbankerna även samla in uppgifter från monetära finansinstitut som inte ingår i den faktiska rapporterande populationen; dessa uppgifter ska i så fall rapporteras och kontrolleras i enlighet med denna förordning.

(7)

För att ytterligare begränsa rapporteringsbördan för de monetära finansinstituten genom att förhindra att de omfattas av dubbla rapporteringskrav och samtidigt säkerställa tillgången till statistik som är aktuell och håller hög kvalitet bör ECB låta dem undantas från rapporteringen av uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering eller derivatavtal när dessa uppgifter redan har rapporterats till ett transaktionsregister, förutsatt att ECB har effektiv tillgång till uppgifter som är aktuella och håller hög kvalitet i enlighet med kraven i denna förordning.

(8)

Enligt artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 2533/98 får ECB anta förordningar som gäller utformning och genomförande av de rapporteringskrav rörande statistiska uppgifter som den ålägger den faktiska rapporterande populationen i medlemsstaterna i euroområdet. I artikel 6.4 fastställs att ECB får utfärda förordningar som specificerar villkoren för att rätten att verifiera eller inhämta statistiska uppgifter ska få utövas.

(9)	Enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 2533/98 ska medlemsstaterna organisera sig på statistikområdet och helt och fullt samarbeta med ECBS för att garantera att förpliktelserna enligt artikel 5 i ECBS-stadgan fullgörs.

(10)	Om de uppgifter som samlas in inom ramen för denna förordning innehåller konfidentiella statistiska uppgifter, ska de tillämpliga standarderna för att skydda och använda sådana uppgifter vara de som fastställs i artikel 8 och 8c i förordning (EG) nr 2533/98.

(11)	Enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 2533/98 får ECB använda sanktioner mot sådana uppgiftslämnare som inte uppfyller de rapporteringskrav i fråga om statistiska uppgifter som framgår av ECB:s förordningar eller beslut.

(12)

Även om det erkänns att de förordningar som ECB antar i enlighet med artikel 34.1 i ECBS-stadgan inte medför några rättigheter eller skyldigheter för de medlemsstater som inte har euron som valuta (nedan kallade medlemsstater utanför euroområdet) är artikel 5 i ECBS-stadgan tillämplig för medlemsstater såväl i som utanför euroområdet. I förordning (EG) nr 2533/98 konstateras att artikel 5 i ECBS-stadgan, tillsammans med artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen, medför en skyldighet att på nationell nivå utforma och genomföra alla de åtgärder som medlemsstaterna utanför euroområdet anser lämpliga för att samla in de statistiska uppgifter som behövs för att uppfylla ECB:s statistikrapporteringskrav och för att i tid fullborda förberedelserna på statistikområdet för att de ska bli medlemsstater i euroområdet.

(13)

Rapporteringskraven enligt denna förordning ska inte påverka de rapporteringskrav som fastställs i ECB:s övriga rättsakter och rättsliga instrument, som åtminstone till viss del även kan omfatta rapportering transaktion för transaktion eller aggregerad rapportering av statistik om penningmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.    uppgiftslämnare och som har sin hemvist : den betydelse som framgår av artikel 1 i förordning (EG) nr 2533/98.

2.    monetärt finansinstitut (MFI) : den betydelse som framgår av artikel 1 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) (4) och ska anses innefatta det monetära finansinstitutets samtliga filialer som är belägna i EU och Efta, om inget annat uttryckligen anges i en bestämmelse i denna förordning.

3.    andra finansförmedlare (OFI) : andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut i enlighet med det reviderade Europeiska nationalräkenskapssystemet (nedan kallat ENS 2010) som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 (5).

4.    Försäkringsbolag : alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av riskspridning, huvudsakligen i form av direkt försäkring eller återförsäkring enligt ENS 2010.

5.    Pensionsinstitut : alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av spridning av sociala risker och de försäkrade personernas behov (social försäkring) enligt ENS 2010.

6.    icke-finansiella bolag : den icke-finansiella bolagssektorn som fastställs i ENS 2010.

7.    offentlig förvaltning : institutionella enheter som är icke-marknadsproducenter och vars produktion är avsedd för individuell och kollektiv konsumtion och finansierad med obligatoriska betalningar av enheter som hör till andra sektorer, och institutionella enheter som främst ägnar sig åt omfördelning av inkomst och förmögenhet enligt ENS 2010.

8.    samlade huvudtillgångar i balansräkningen : samlade tillgångar minus övriga tillgångar enligt definitionen av dessa begrepp i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

9.    Penningmarknadsstatistik : statistik avseende transaktioner med och utan säkerhet samt derivattransaktioner i penningmarknadsinstrument som har genomförts mellan monetära finansinstitut samt mellan monetära finansinstitut och andra finansförmedlare, försäkringsbolag, pensionsinstitut, centralbanker, offentlig förvaltning och icke-finansiella bolag, men exklusive koncerninterna transaktioner under den relevanta rapporteringsperioden.

10.    Penningmarknadsinstrument : något av de instrument som anges i bilagorna I, II och III.

11.    Penningmarknadsfond : företag för kollektiva investeringar för vilka det krävs auktorisering som fondföretag enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (6) eller som är AIF-fonder enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (7), investerar i kortfristiga tillgångar och har som uttalat eller kumulativt mål att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller behålla värdet på investeringen.

12.    Centralbank : varje centralbank oavsett var den är belägen.

13.    nationell centralbank : de nationella centralbankerna i EU:s medlemsstater.

14.    referenspopulation av uppgiftslämnare : monetära finansinstitut med hemvist i euroområdet utom centralbanker och penningmarknadsfonder som mottar eurodenominerad inlåning och/eller utfärdar andra skuldinstrument och/eller beviljar eurodenominerad utlåning enligt bilagorna I, II eller III från/till andra monetära finansinstitut och/eller från/till andra finansförmedlare, försäkringsbolag, pensionsinstitut, offentlig förvaltning, centralbanker för investeringsändamål eller icke-finansiella bolag.

15.    Grupp : en grupp av företag, inklusive men inte begränsat till en bankgrupp som består av ett moderbolag och dess dotterbolag vars finansiella rapporter konsolideras för Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (8).

16.    Filial : ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till institutets verksamhet.

17.    EU- och Eftafilial : filial som är belägen och inregistrerad i en EU-medlemsstat eller ett Eftaland.

18.    Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) : mellanstatlig organisation som har till syfte att främja frihandel och ekonomisk integration till gagn för medlemsstaterna.

19.    koncernintern transaktion : en transaktion i penningmarknadsinstrument som en uppgiftslämnare genomför med ett annat företag som utan förbehåll ingår i samma konsoliderade balansräkning. Företagen som är parter till transaktionen anses ingå utan förbehåll i ”samma konsolidering” om de båda antingen

a)

ingår i en konsolidering enligt direktiv 2013/34/EU eller IFRS-standarder (International Financial Reporting Standards) antagna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (9) eller, om det rör sig om en grupp där moderbolaget har sitt huvudkontor i ett tredjeland, enligt god redovisningssed i detta tredjeland som får anses vara likvärdig med IFRS i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1569/2007 (10) (eller ett tredjelands redovisningsstandarder som får användas enligt artikel 4 i den förordningen), eller

b)

omfattas av samma gruppbaserade tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (11) eller, om det rör sig om en grupp där moderbolaget har sitt huvudkontor i ett tredjeland, omfattas av samma gruppbaserade tillsyn utförd av en behörig myndighet i ett tredjeland som har fastställts vara likvärdig enligt principerna i artikel 127 i direktiv 2013/36/EU.

20.    Affärsdag : dag som anges i ett avtal eller i en bekräftelse för en transaktion i ett penningmarknadsinstrument och som avser den dag då affärsbanker och valutamarknader är öppna för allmän affärsverksamhet (inklusive handel i det relevanta penningmarknadsinstrumentet) och avvecklar betalningar i samma valuta som det betalningsåtagande som ska betalas eller beräknas med hänvisning till samma dag. Om transaktionen i ett penningmarknadsinstrument regleras genom ett standardiserat ramavtal som har utfärdats av Europeiska bankförbundet (EBF), Loan Market Association (LMA), International Swaps and Derivatives Association, Inc. (ISDA) eller andra ledande europeiska eller internationella marknadssammanslutningar, ska den definition som anges där eller som införlivas i avtalet genom hänvisning användas. När det gäller avveckling av en transaktion i ett penningmarknadsinstrument som ska avvecklas genom ett utvalt avvecklingssystem avser affärsdag en dag då detta avvecklingssystem är öppet för att avveckla en sådan transaktion.

21.    Target2-avvecklingsdag : varje dag då Target2 (det transeuropeiska automatiserade systemet för bruttoavveckling av betalningar i realtid) är öppet.

22.    Återköpsavtal : ett avtal som innebär att avtalsparterna kan inleda transaktioner där den ena parten (”säljaren”) åtar sig att sälja vissa ”tillgångar” (”värdepapper”, ”råvaror” eller ”övriga finansiella tillgångar”) till den andra parten (”köparen”) på en närliggande dag i utbyte mot att köparen betalar inköpspriset till säljaren och köparen samtidigt åtar sig att återsälja tillgångarna till säljaren en viss dag i framtiden eller på begäran mot att säljaren betalar återköpspriset till köparen. Varje sådan transaktion kan vara en återköpstransaktion eller en köpe- och återförsäljningstransaktion. ”Återköpsavtal” kan även innebära ett avtal om pantsättning av tillgångar och ge en allmän rätt till återutnyttjande i utbyte mot lån av kontanter på en närliggande dag samt återbetalning av lånet med ränta vid en tidpunkt i framtiden i utbyte mot avkastningen på tillgångarna. Återköpstransaktionerna kan genomföras med förutbestämd förfallodag (återköpstransaktioner med ”fast löptid”) eller utan förutbestämd förfallodag, vilket varje dag ger båda parterna möjlighet att välja att överföra eller avsluta avtalet (”öppna” återköpstransaktioner).

23.    Trepartsrepa : återköpstransaktion där en tredje part ansvarar för att välja ut och förvalta säkerheten under transaktionens löptid.

24.    Valutaswap : swaptransaktion där en part säljer ett bestämt belopp av en bestämd valuta mot betalning av ett överenskommet belopp av en bestämd annan valuta som baseras på en överenskommen valutakurs (dvs. avistaväxelkursen eller spotväxelkursen) till den andra parten med en överenskommelse om att återköpa den sålda valutan vid en tidpunkt i framtiden (dvs. förfallodagen) i utbyte mot att den valuta som ursprungligen köptes säljs till en annan växelkurs (dvs. terminsväxelkursen).

25.    OIS-swap (overnight index swap) : en ränteswap där den rörliga räntan för perioden motsvarar det geometriska genomsnittet av en dagslåneränta (eller ett dagslåneindex) för en viss löptid. Slutbetalning beräknas som mellanskillnaden mellan den fasta ränta och den effektiva dagslåneränta som har registrerats under OIS-swappens löptid, tillämpat på transaktionens nominella belopp. Eftersom denna förordning endast inriktas på eurodenominerade OIS-swappar, kommer Eonia att användas som dagslåneränta.

26.    Basel III-regelverket om likviditetstäckningskvoten : likviditetstäckningskvot som föreslagits av Baselkommittén och den 7 januari 2013 godkändes av den grupp med centralbanks- och tillsynschefer som utgör tillsynsorgan för Baselkommittén för banktillsyn; utgör en global minimitillsynsstandard för kortfristiga likviditetsåtgärder inom banksektorn.

Artikel 2

Faktisk rapporterande population

1.   Den faktiska rapporterande populationen ska bestå av monetära finansinstitut med hemvist i euroområdet som kommer från referenspopulationen av uppgiftslämnare och som av ECB-rådet har identifierats som uppgiftslämnare enligt punkt 2 eller 3, i tillämpliga fall, eller av monetära finansinstitut som har identifierats som uppgiftslämnare enligt punkt 4 på grundval av de kriterier som anges där och som har underrättats om sina rapporteringsskyldigheter enligt punkt 5 (nedan kallade uppgiftslämnare).

2.   När denna förordning har trätt i kraft kan ECB-rådet besluta att ett monetärt finansinstitut är uppgiftslämnare om det monetära finansinstitutet har samlade huvudtillgångar i balansräkningen som överstiger 0,35 % av de samlade huvudtillgångarna i balansräkningen för samtliga monetära finansinstitut i euroområdet enligt de senaste uppgifter som ECB har tillgång till, dvs.

a)	uppgifter per den 31 december det kalenderår som föregår den underrättelse som föreskrivs enligt punkt 5, eller

b)	om det inte finns några tillgängliga uppgifter enligt punkt a, uppgifter per den 31 december föregående år.

Inom ramen för detta beslut ska de samlade huvudtillgångarna i balansräkningen för respektive monetära finansinstitut beräknas utan de filialer som är belägna utanför värdlandet för respektive monetära finansinstitut.

3.   Från och med den 1 januari 2017 får ECB-rådet besluta att klassificera varje annat monetärt finansinstitut som uppgiftslämnare utifrån storleken på deras samlade huvudtillgångar i balansräkningen i förhållande till de samlade huvudtillgångarna i balansräkningen för samtliga monetära finansinstitut i euroområdet, omfattningen av de monetära finansinstitutens verksamhet på handeln med penningmarknadsinstrument och dess betydelse för ett stabilt och välfungerande finansiellt system i euroområdet och/eller enskilda medlemsstater.

4.   Från och med den 1 januari 2017 får ECB-rådet även besluta att minst tre monetära finansinstitut ska identifieras som uppgiftslämnare för varje medlemsstat i euroområdet. Detta innebär att om ECB-rådet enligt punkt 2 eller 3 beslutar att färre än tre monetära finansinstitut ska väljas ut i en viss medlemsstat i euroområdet, ska den faktiska rapporterande populationen även omfatta andra monetära finansinstitut från samma medlemsstat i euroområdet som den berörda nationella centralbanken har bedömt vara representativa (nedan kallade representativa uppgiftslämnare), så att minst tre uppgiftslämnare identifieras som uppgiftslämnare för den medlemsstaten i euroområdet.

De representativa uppgiftslämnarna ska väljas ut bland de största kreditinstituten med hemvist i den berörda medlemsstaten i euroområdet, på grundval av institutens samlade huvudtillgångar i balansräkningen, om inte de nationella centralbankerna har föreslagit alternativa kriterier som skriftligen har godkänts av ECB.

5.   ECB eller berörd nationell centralbank ska underrätta de berörda monetära finansinstituten om varje beslut som ECB-rådet har fattat enligt punkt 2, 3 eller 4 och om deras skyldigheter enligt denna förordning. Denna underrättelse ska sändas skriftligen minst fyra månader innan den första rapporteringen påbörjas.

6.   Trots ECB-rådets beslut enligt punkt 2, 3 eller 4 får de nationella centralbankerna på grundval av sina nationella statistikrapporteringskrav även samla in penningmarknadsstatistik från monetära finansinstitut med hemvist i respektive medlemsstat som inte är uppgiftslämnare enligt punkt 2, 3 eller 4 (nedan kallade ytterligare uppgiftslämnare). En nationell centralbank ska omedelbart underrätta ytterligare uppgiftslämnare som har fastställts på detta sätt.

Artikel 3

Statistikrapporteringskrav

1.   För att penningmarknadsstatistik ska kunna produceras regelbundet ska uppgiftslämnarna dagligen, på konsoliderad basis, rapportera statistik om penningmarknadsinstrument, som även inbegriper alla deras filialer belägna i EU och Efta, till den nationella centralbank i den medlemsstat där de har sin hemvist. De statistiska uppgifter som ska lämnas specificeras i bilagorna I, II och III. Den nationella centralbanken ska överföra de statistiska uppgifter som den får från uppgiftslämnarna till ECB i enlighet med artikel 4.2 i denna förordning.

2.   De nationella centralbankerna ska fastställa och genomföra de rapporteringsförfaranden som ska följas av uppgiftslämnarna i fråga om penningmarknadsinstrument. Dessa rapporteringsförfaranden ska säkerställa att de begärda statistiska uppgifterna rapporteras och att det är möjligt att kontrollera huruvida minimistandarderna enligt bilaga IV för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering har följts.

3.   Utan att detta påverkar skyldigheten att lämna uppgifter enligt punkt 1 får en nationell centralbank besluta att uppgiftslämnare som har valts ut enligt artikel 2.2, 2.3 och 2.4 och som har sin hemvist i samma medlemsstat som den nationella centralbanken ska rapportera de statistiska uppgifter som specificeras i bilagorna I, II och III till ECB. Den nationella centralbanken ska underrätta ECB och uppgiftslämnarna i enlighet med detta, och ECB ska i så fall fastställa och genomföra de rapporteringsförfaranden som ska följas av uppgiftslämnarna samt överta uppgiften att samla in uppgifter direkt från uppgiftslämnarna.

4.   Om en nationell centralbank har valt ut ytterligare uppgiftslämnare och underrättat dem i enlighet med artikel 2.6, ska de dagligen rapportera statistik om penningmarknadsinstrument till den nationella centralbanken. På ECB:s begäran ska den nationella centralbanken överföra de statistiska uppgifter som den får från de ytterligare uppgiftslämnarna till ECB i enlighet med artikel 4.2 i denna förordning.

5.   De nationella centralbankerna ska fastställa och genomföra de rapporteringsförfaranden som ska följas av de ytterligare uppgiftslämnarna i enlighet med sina nationella statistikrapporteringskrav. De nationella centralbankerna ska säkerställa att det i de nationella rapporteringsförfarandena fastställs att de ytterligare uppgiftslämnarna ska uppfylla krav som är likvärdiga med artiklarna 6–8, 10.3, 11 och 12 i denna förordning. De nationella centralbankerna ska säkerställa att dessa förfaranden medför att de begärda statistiska uppgifterna rapporteras och att det är möjligt att kontrollera huruvida minimistandarderna enligt bilaga IV för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering har följts.

Artikel 4

Tidsfrister

1.   Om en nationell centralbank i enlighet med artikel 3.3 beslutar att uppgiftslämnare ska rapportera de statistiska uppgifter som specificeras i bilagorna I, II och III direkt till ECB, ska uppgiftslämnarna överföra dessa uppgifter till ECB enligt följande:

a)	Uppgifter som har samlats in från de uppgiftslämnare som valts ut enligt artikel 2.2 ska överföras till ECB en gång per dag mellan 18.00 på affärsdagen och 7.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter affärsdagen.

b)	Uppgifter som har samlats in från de uppgiftslämnare som valts ut enligt artikel 2.3 och 2.4 ska överföras till ECB en gång per dag mellan 18.00 på affärsdagen och 13.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter affärsdagen.

c)	Uppgifter för vilka den nationella centralbanken har ett undantag enligt artikel 5 ska överföras till ECB en gång per vecka mellan 18.00 på affärsdagen och 13.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter utgången av den vecka som uppgifterna avser.

2.   I samtliga andra fall än de som anges i punkt 1 ska de nationella centralbankerna till ECB överföra den dagliga penningmarknadsstatistik som specificeras i bilagorna I, II och III och som de får från uppgiftslämnarna enligt följande:

a)	Uppgifter som har samlats in från de uppgiftslämnare som valts ut enligt artikel 2.2 ska överföras till ECB en gång per dag före 7.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter affärsdagen.

b)	Uppgifter som har samlats in från de uppgiftslämnare som valts ut enligt artikel 2.3 och 2.4 ska överföras till ECB en gång per dag före 13.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter affärsdagen.

c)

Uppgifter som har samlats in från de ytterligare uppgiftslämnare som valts ut enligt artikel 2.6 ska överföras till ECB en gång per dag före 13.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter affärsdagen, en gång per vecka före 13.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter utgången av den vecka som uppgifterna avser eller en gång per månad före 13.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter utgången av den månad som uppgifterna avser. De nationella centralbankerna ska besluta om rapporteringsfrekvens och omedelbart underrätta ECB om detta. De nationella centralbankerna får göra en årlig översyn av rapporteringsfrekvensen.

d)	Uppgifter för vilka den nationella centralbanken har ett undantag enligt artikel 5 ska överföras till ECB en gång per vecka före 13.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter utgången av den vecka som uppgifterna avser.

3.   De nationella centralbankerna ska besluta när de behöver få uppgifter från uppgiftslämnarna för att kunna hålla sina rapporteringsfrister enligt punkt 2 och ska underrätta uppgiftslämnarna om detta.

4.   När en tidsfrist som avses i punkt 1 eller 2 infaller på dagar då Target2 håller stängt, ska tidsfristen förlängas till följande öppethållandedag för Target2, i enlighet med vad som meddelas på ECB:s webbsajt.

Artikel 5

Undantag

Om uppgiftslämnarna har valts ut enligt artikel 2.3 eller 2.4 och det finns operativa skäl till att de inte kan uppfylla kravet på daglig rapportering, kan en nationell centralbank besluta att dessa uppgiftslämnare får överföra daglig penningmarknadsstatistik till den nationella centralbanken en gång per vecka före 13.00 centraleuropeisk tid på den första Target2-avvecklingsdagen efter utgången av den vecka som uppgifterna avser. ECB får införa villkor för hur de nationella centralbankerna tillämpar detta undantag.

Artikel 6

Fusioner, uppdelningar, rekonstruktioner och insolvens

1.   Vid en fusion, uppdelning, spin-off eller någon annan rekonstruktion som kan påverka uppgiftslämnarens fullgörande av sina skyldigheter på statistikområdet, ska denne – så snart avsikten att genomföra en sådan åtgärd har offentliggjorts och i god tid innan den får verkan – underrätta ECB och den berörda nationella centralbanken om de förfaranden som planeras för att uppfylla statistikrapporteringskraven enligt denna förordning. Uppgiftslämnaren ska även underrätta ECB och den berörda nationella centralbanken inom 14 dagar efter det att en sådan åtgärd har slutförts.

2.   Om en uppgiftslämnare fusioneras med en annan enhet genom förvärv enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU (12) och en av de fusionerande enheterna har varit uppgiftslämnare, ska den fusionerade enheten fortsätta rapporteringen enligt denna förordning.

3.   Om en uppgiftslämnare fusioneras med en annan enhet genom bildande av ett nytt bolag enligt definitionen i direktiv 2011/35/EU och en av de fusionerande enheterna har varit uppgiftslämnare, ska den resulterande enheten rapportera enligt denna förordning om den motsvarar definitionen för uppgiftslämnare.

4.   Om en uppgiftslämnare delas upp i två eller flera enheter genom antingen förvärv eller bildande av nya bolag enligt definitionen i rådets sjätte direktiv 82/891/EEG (13) och en av de nya enheterna är uppgiftslämnare, ska den nya enheten rapportera enligt denna förordning. Uppdelning omfattar även en spin-off där en uppgiftslämnare överför alla eller delar av sina tillgångar och skulder till ett nytt bolag i utbyte mot aktier i det nya bolaget.

5.   Om en uppgiftslämnare blir insolvent, förlorar sitt banktillstånd eller på annat sätt upphör att bedriva bankverksamhet, vilket har bekräftats av den behöriga tillsynsmyndigheten, ska denna uppgiftslämnare inte längre omfattas av rapporteringsskyldigheten enligt denna förordning.

6.   Vid tillämpning av punkt 5 ska en uppgiftslämnare anses vara insolvent om en eller flera av följande händelser inträffar:

a)	Uppgiftslämnaren gör en allmän överlåtelse till förmån för fordringsägarna eller ingår en rekonstruktion, ett ackord eller en uppgörelse med fordringsägarna.

b)	Uppgiftslämnaren bekräftar skriftligen sin oförmåga att betala sina skulder när de förfaller till betalning.

c)	Uppgiftslämnaren ansöker om, samtycker till eller godkänner passivt att en förvaltare, konkursförvaltare, likvidator eller motsvarande utses för dennes räkning eller för samtliga eller väsentliga delar av dennes egendom.

d)	Det har gjorts en framställan vid domstol alternativt har lämnats en framställan till ett annat behörigt organ eller en annan behörig myndighet i fråga om uppgiftslämnarens insolvens (som inte utgör en motparts framställan om uppgiftslämnarens åtagande gentemot motparten).

e)

Uppgiftslämnaren likvideras eller blir insolvent (eller går in i motsvarande förfarande) eller om uppgiftslämnaren eller någon offentlig myndighet eller annan enhet eller person ansöker om dennes rekonstruktion, ackord, frivillig uppgörelse, förvaltning, likvidation, upplösning eller liknande undsättning enligt någon nu gällande eller framtida lag eller författning, förutsatt att en sådan framställan inte har skjutits upp eller avslagits inom 30 dagar efter framställan (utom i de fall då framställan gäller likvidation eller något liknande förfarande där 30-dagarsperioden inte ska gälla).

f)	En förvaltare, konkursförvaltare, likvidator eller motsvarande har utsetts för uppgiftslämnaren eller för alla eller väsentliga delar av dennes egendom.

g)	Det har kallats till ett möte med uppgiftslämnarens fordringsägare för att överväga en frivillig uppgörelse (eller något motsvarande förfarande).

Artikel 7

Konfidentialitetsbestämmelser

1.   När ECB och de nationella centralbankerna i enlighet med denna förordning tar emot och hanterar uppgifter som innehåller konfidentiell information, vilket också inbegriper spridning av sådana uppgifter till andra nationella centralbanker i euroområdet, ska de tillämpa de standarder för skydd och användning av konfidentiella statistiska uppgifter som fastställs i artikel 8 och 8c i förordning (EG) nr 2533/98.

2.   Om inte annat följer av punkt 1 får konfidentiell information i de statistiska uppgifter som samlas in av ECB eller en nationell centralbank enligt denna förordning inte överföras eller på annat sätt spridas till någon annan myndighet eller tredje part än ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet, om inte den berörda uppgiftslämnaren på förhand har lämnat sitt uttryckliga skriftliga godkännande till ECB eller om ECB eller, i förekommande fall, den berörda nationella centralbanken har undertecknat ett lämpligt konfidentialitetsavtal med denna uppgiftslämnare.

Artikel 8

Kontroll och obligatorisk insamling

Rätten att kontrollera och obligatoriskt samla in de uppgifter som uppgiftslämnarna ska lämna i enlighet med statistikrapporteringskraven i artikel 3 och bilagorna I, II och III till denna förordning ska utövas av ECB och, i förekommande fall, de nationella centralbankerna. Denna rätt kan särskilt utövas då en uppgiftslämnare inte uppfyller de minimistandarder för överföring, noggrannhet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering som anges i bilaga IV. Även artikel 6 i förordning (EG) nr 2533/98 ska gälla.

Artikel 9

Förenklat ändringsförfarande

ECB:s direktion har rätt att, med beaktande av de synpunkter som ECBS statistikkommitté framför, göra sådana tekniska ändringar i bilagorna till den här förordningen som varken ändrar den underliggande begreppsramen eller påverkar rapporteringsbördan för uppgiftslämnarna. Direktionen ska omedelbart informera ECB-rådet om alla sådana ändringar.

Artikel 10

Första rapportering

1.   För de uppgiftslämnare som har valts enligt artikel 2.2 ska den första rapporteringen enligt denna förordning inledas med uppgifter för den 1 april 2016, om inte annat följer av övergångsbestämmelserna i artikel 12.

2.   För de uppgiftslämnare som har valts enligt artikel 2.3 och 2.4 ska den första rapporteringen enligt denna förordning inledas den dag som ECB eller berörd nationell centralbank har meddelat uppgiftslämnaren i enlighet med artikel 2.5 och under alla omständigheter tidigast 12 månader efter det att ECB-rådets beslut har antagits enligt artikel 2.3 eller 2.4.

3.   När representativa uppgiftslämnare har valts enligt artikel 2.4 får en representativ uppgiftslämnare dessutom lämna en skriftlig begäran till ECB eller berörd nationell centralbank om en tillfällig senareläggning av den första rapporteringsdagen och i denna begäran ange orsaken till fördröjningen. Den begärda senareläggningen får beviljas för upp till sex månader med ytterligare möjlighet till förlängning på upp till sex månader. ECB eller berörd nationell centralbank får godkänna att den första rapporteringsdagen senareläggs för de representativa uppgiftslämnare som begär detta om en sådan fördröjning anses vara motiverad. Om de representativa uppgiftslämnarna inte har några uppgifter att rapportera eller om de enligt såväl ECB:s som den nationella centralbankens bedömning inte kommer att kunna rapportera uppgifter som är representativa den första rapporteringsdagen, kan den nationella centralbanken godkänna att dessa uppgiftslämnare ska uteslutas den första rapporteringsdagen. Ett sådant undantag får endast beviljas av den nationella centralbanken i samverkan med ECB om såväl ECB som den nationella centralbanken bedömer att denna begäran är befogad och inte riskerar att inverka negativt på rapporteringsurvalets representativitet.

4.   För monetära finansinstitut som har valts ut som ytterligare uppgiftslämnare enligt artikel 2.6 ska den första rapporteringen enligt denna förordning inledas den dag som den nationella centralbanken har meddelat den ytterligare uppgiftslämnaren i enlighet med artikel 2.6.

Artikel 11

Klausul om regelbunden översyn

ECB ska se över hur denna förordning fungerar 12 månader efter den första rapporteringen och utfärda en rapport om detta. I enlighet med rekommendationerna i rapporten kan ECB öka eller minska antalet uppgiftslämnare och/eller statistikrapporteringskrav. Efter denna inledande översyn ska regelbundna uppdateringar av den faktiska rapporterande populationen genomföras vartannat år.

Artikel 12

Övergångsbestämmelse

Under perioden 1 april 2016–1 juli 2016 ska uppgiftslämnare tillåtas rapportera penningmarknadsstatistik för vissa men inte samtliga relevanta dagar till ECB eller den berörda nationella centralbanken. ECB eller den berörda nationella centralbanken får specificera för vilka dagar som rapportering krävs.

Artikel 13

Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.

---

(1)  EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.

(2)  Yttrande av den 14 november 2014 (EUT C 407, 15.11.2014, s. 1).

(3)  Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

(4)  Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1071/2013 av den 24 september 2013 om de monetära finansinstitutens balansräkningar (ECB/2013/33) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).

(10)  Kommissionens förordning (EG) nr 1569/2007 av den 21 december 2007 om införande av en mekanism för fastställande av likvärdighet för redovisningsstandarder som tillämpas av tredjelandsemittenter av värdepapper enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2004/109/EG (EUT L 340, 22.12.2007, s. 66).

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(12)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/35/EU av den 5 april 2011 om fusioner av aktiebolag (EUT L 110, 29.4.2011, s. 1).

(13)  Rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag (EGT L 378, 31.12.1982, s. 47).

---

---

---

---

---