15.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/37

(1)

I artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 definieras ett institutionellt skyddssystem som ett avtalsgrundat eller lagstadgat skyddssystem som skyddar medlemsinstituten och sörjer för att de har den likviditet och solvens som krävs för att vid behov undvika konkurs. Enligt den bestämmelsen får behöriga myndigheter under vissa förutsättningar som framgår av förordning (EU) nr 575/2013 besluta att inte tillämpa utvalda tillsynskrav eller tillåta vissa undantag för medlemmar i institutionella skyddssystem.

(2)

I egenskap av behörig myndighet inom den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) för tillsynen över kreditinstitut som har klassificerats som betydande är det Europeiska centralbankens (ECB) ansvar att bedöma ansökningar som lämnas in av sådana institut.

(3)

Grunderna för att bedöma institutionella skyddssystem för tillsynsändamål framgår av artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013. Denna förordning ger de behöriga myndigheterna vissa valmöjligheter när de gör sin tillsynsbedömning av huruvida villkoren är uppfyllda. För att säkerställa samstämmighet, effektivitet och transparens har ECB lagt till ett nytt kapitel i ”ECB:s handbok om de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten” som beskriver tillvägagångssättet för erkännande av institutionella skyddssystem (IPS) för tillsynsändamål (3) och beskriver hur ECB kommer att bedöma huruvida institutionella skyddssystem och deras medlemmar uppfyller de ovannämnda villkoren.

(4)

Det är ECB:s ansvar att säkerställa att den gemensamma tillsynsmekanismen fungerar på ett effektivt och enhetligt sätt samt att säkerställa enhetliga resultat av tillsynen. För detta ändamål får ECB anta riktlinjer som riktar sig till de nationella behöriga myndigheterna enligt vilka tillsynsuppgifter ska utföras, och tillsynsbeslut fattas, av nationella behöriga myndigheter när det gäller mindre betydande institut.

(5)

Eftersom institutionella skyddssystem kan bestå av både betydande och mindre betydande institut är det viktigt att säkerställa en konsekvent behandling av deras medlemmar inom den gemensamma tillsynsmekanismen, och att de beslut som fattas av ECB och de nationella behöriga myndigheterna är konsekventa. För institutionella skyddssystem som består av både betydande och mindre betydande institut är det särskilt viktigt att både ECB, som ansvarar för tillsynen av betydande institut, och de nationella behöriga myndigheterna, som ansvarar för tillsynen av de mindre betydande instituten, använder sig av samma specifikationer för att bedöma godtagbarheten. Att de nationella behöriga myndigheterna använder sig av samma specifikationer är också rimligt när det gäller bedömningen av institutionella skyddssystem som endast består av mindre betydande institut, eftersom sammansättningen av de institutionella skyddssystemen, samt även klassificeringen av dess medlemmar som betydande eller mindre betydande, kan ändras över tiden.

a)

motparten är ett institut, ett finansiellt institut eller ett företag för anknutna tjänster som omfattas av tillfredsställande tillsynskrav,

b)

motparten som ansökt om godkännandet är etablerad i samma medlemsstat.

a)

medlemmarnas aktieägarstruktur och rättsliga struktur kan hindra en överföring av kapitalbasmedel eller återbetalning av skulder,

b)

den formella beslutsprocessen för att överföra kapitalbasmedel mellan medlemmarna möjliggör snabba överföringar,

c)

medlemmarnas bolagsordningar, eventuella aktieägaravtal eller andra kända avtal innehåller några bestämmelser som kan hindra motpartens överföring av kapitalbasmedel eller återbetalning av skulder,

d)

det tidigare har förekommit några allvarliga ledningssvårigheter eller bolagsstyrningsproblem med anknytning till medlemmarna som kan ha en negativ inverkan på en snabb överföring av kapitalbasmedel eller återbetalning av skulder,

e)

tredje parter (6) kan utöva kontroll över eller förhindra en snabb överföring av kapitalbasmedel eller återbetalning av skulder,

f)

det finns tidigare indikationer avseende flöden av finansiella medel mellan medlemmar som visar förmågan att snabbt överföra medel eller betala tillbaka skulder.

a)

ordningen omfattar flera olika åtgärder, processer och mekanismer som utgör ramarna för det institutionella skyddssystemets verksamhet; ramverket bör omfatta olika möjligheter som sträcker sig från mindre allvarliga åtgärder till mer ingående åtgärder som står i relation till de risker som är förknippade med det stödmottagande institutet och graden av dess finansiella begränsningar, inbegripet direkt kapital- och likviditetsstöd; stödet kan vara villkorat, t.ex. till att institutet genomför vissa återhämtnings- och omstruktureringsåtgärder,

b)

det institutionella skyddssystemets ledningsstruktur och beslutsprocessen avseende stödåtgärder gör det möjligt att ge stöd i tid,

c)

ett tydligt åtagande finns om att ge stöd när en medlem, trots tidigare riskövervakning och tidiga åtgärder, har blivit insolvent eller illikvid eller sannolikt kommer att bli det för att säkerställa att dess medlemmar följer de lagstadgade kapitalbas- och likviditetskraven,

d)

det institutionella skyddssystemet utför regelbundna stresstester för att kvantifiera potentiella åtgärder för kapital- och likviditetsstöd,

e)

det institutionella skyddssystemet har tillräcklig kapacitet för att absorbera risker (bestående av inbetalda medel och potentiella efterhandsavgifter och liknande åtaganden) för att täcka potentiella stödåtgärder som vidtagits för medlemmarna,

f)

förfinansierade medel har fonderats för att säkerställa att det institutionella skyddssystemet har tillgång till finansiella medel för stödåtgärder och

a)

medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga att regelbundet förse det huvudorgan som är ansvarigt för skyddssystemet med uppdaterade uppgifter om sin risksituation, inbegripet information om kapitalbas och kapitalbaskrav,

b)

det finns motsvarande lämpliga dataprocesser och IT-system,

c)

huvudorganet som är ansvarigt för ledningen av det institutionella skyddssystemet har definierat enhetligt fastställda standarder och metoder som medlemmar ska tillämpa,

d)

det för det institutionella skyddssystemets övervakning och klassificering av risker finns en gemensam riskdefinition, huruvida samma riskkategorier övervakas för alla medlemmar och huruvida samma konfidensnivå och tidshorisonter används för kvantifieringen av risker,

e)

de institutionella skyddssystemen för övervakning och klassificering av risker klassificerar medlemmarna efter deras risksituation, dvs. det institutionella skyddssystemet har definierat olika kategorier så att man kan dela in medlemmarna för att möjliggöra tidiga åtgärder,

f)

det institutionella skyddssystemet har möjlighet att påverka medlemsinstitutens risksituation genom att utfärda restriktioner och rekommendationer osv., för att t.ex. begränsa vissa verksamheter eller begära att vissa risker reduceras.

a)

det institutionella skyddssystemet regelbundet bedömer risker och sårbarheter i den sektor som dess medlemmar tillhör,

b)

resultaten av riskbedömningarna sammanfattas i en rapport eller annat dokument och skickas ut till relevanta beslutande organ i det institutionella skyddssystemet och/eller medlemmarna kort tid efter att de slutförts,

c)

medlemmar informeras om sin riskklassificering av det institutionella skyddssystemet i enlighet med artikel 113.7 c.

a)

den konsoliderade eller aggregerade rapporten har reviderats av en oberoende extern revisor baserat på relevanta redovisningsregler eller, i förekommande fall, aggregeringsmetoden,

b)

den externa revisorn är tvungen att avge ett revisionsutlåtande,

c)

alla medlemmar i det institutionella skyddssystemet och eventuella dotterföretag, eventuella intermediärstrukturer, såsom holdingbolag, och den enhet som styr det institutionella skyddssystemet (om det är en juridisk person) omfattas av konsolideringen/aggregeringen,

d)

aggregeringsmetoden, i fall där det institutionella skyddssystemet upprättar en rapport som består av en aggregerad balansräkning och en konsoliderad vinst- och förlustredovisning, kan säkerställa att alla gruppinterna exponeringar elimineras.

a)

den externa revisor som ansvarar för granskningen av den konsoliderade eller aggregerade finansiella rapporten kan bekräfta att sådan praxis har eliminerats,

b)

några transaktioner av medlemmarna i det institutionella skyddssystemet har lett till ett otillbörligt skapande av kapitalbas på enskild nivå, undergruppsnivå eller gruppnivå.

a)

om det institutionella skyddssystemet har tillräckligt många medlemmar (bland de institut som är potentiellt behöriga för medlemskap) för att täcka eventuella stödåtgärder som kan behöva vidtas,

b)

medlemmarnas affärsmodell, affärsstrategi, storlek, kunder, regional inriktning, produkter, finansieringsstruktur, väsentliga riskkategorier, försäljningssamarbete och serviceavtal med andra medlemmar i det institutionella skyddssystemet osv.,

c)

om medlemmarnas olika affärsprofiler möjliggör övervakning och klassificering av deras risksituationer med hjälp av enhetligt fastställda system som ett institutionellt skyddssystem har inrättat i enlighet med artikel 113.7 c i förordning (EU) nr 575/2013,

d)

om sektorerna i det institutionella skyddssystemet ofta är baserade på samarbete, vilket betyder att centrala institut och andra specialiserade institut i nätverket erbjuder produkter och tjänster till andra medlemmar i det institutionella skyddssystemet. Vid bedömningen av affärsprofilernas homogenitet bör de nationella behöriga myndigheterna beakta i vilken utsträckning den verksamhet som skyddssystemets medlemmar bedriver har anknytning till nätverket (produkter och tjänster som levereras till lokala banker, tjänster till gemensamma kunder, kapitalmarknadsaktiviteter osv.).